Tuesday, August 3, 2010

När lagen är så bred att den appliceras selektivt blir åklagarna de riktiga lagstiftarna, eller i det här fallet uprättehållarna av moral.

Jag skulle nästan kunna förstå domen, om det vore så att Love Hina var en hentai-tidning och inte en komedi, iallafall ur en moralisk synvinkel; men ur en rättslig synvinkel vore det ändå en vidrig dom, om så var fallet, då ingen blivigt utnyttjad genom tidningen. Det finns tillochmed studier som antyder ett invert förhållande med tillgång till porr och våldtäckter i samhället.

Men nu kommer vi ifrån ämnet. Åklagarens roll är inom uprättehållandet av lagen, inte stiftandet. Om alla lagar vore så breda att de bara uprättehölls selektivt, då blir det ju personen i sig som står under granskning och inte brottet! Om alla p.g.a. hur lagtexten är formulerad tekniskt sett är brottslingar, så kan jag sätta en tunna guld mot en näve skit på att det är samhällskritikerna, de utomstående, de alternativa, de politiskt obekväma, de som retar upp fel personer som inte får passera gå!

Och när Falkvinge belyser att t.o.m. klassisk konst går under lagen för barnporr, för att visa absurdideten av den, blir kallad barnporrs-förespråkare.... Det får mig att koka! Har bedövandet av det kollektiva medvetandet och likriktningen av samhället gått så långt att man inte ens kan belysa ett fel i lagstiftningen inom ett så kontroversiellt ämne som barnporr - ens för att skydda andra viktiga värden - utan att råka ut för smutskastning och emotionella bullshit-argument, då börjar jag unda... Är det här ett samhälla jag vill vara en del av?